http://gamma.nic.fi/~wirmaila/muutsuvut/juusteen/juusteenjal5polv.html  
21.3.2004 tarja laaksonen tarlaa@netti.fi
 

  TAKAISIN TAULULISTAAN
 PÄIVITYSHISTORIA


Taulu 11.TAKAISIN TAULULISTAAN

III. Bengt Söfringsson Gyllenlood (adl) till Olsböle i Tenala (isä Severin Söfring Pedersson Juusteen, taulu 4).
Amiraali,Turun Linnan päällikkö 1597. Adlad 1594, stamfader for adliga ätten n:r 216, Gyllenlood..
Syntynyt noin 1534. Kuollut haudattu Tenholan kirkkoon, 1609 Olsböle. 

-Puoliso Brita Eriksdotter.   (Päivitetty 24.6.2003, kts. PÄIVITYSHISTORIA)
Vanhemmat: Erik Sigfredsson ja Margaretha Larsdotter

* * *
Eric Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl och Finland, SLSS CCLXII, Helsingfors 1937, s. 84-86, 164, 173, 409. Bengt Severinsson Juustens hustru har i genealogisk litteratur kallats Markusdotter enligt Helsinge ting 2.2.1632, där välb. Hans Bengtssons till Olsböle "moderfader s. framledne Marcus Jönsson i Helsinge Kyrckeby" nämns. Han var i själva verket Hans Bengtssons mormors styvfar.
GÖRAN SÖDERLUND:En släkthärva i Helsinge på 1500-talet. Genos 55(1984), s. 49-59 http://www.genealogia.fi/genos/55/55_49.htm
'....Efter Erik Sigfridssons död fick hustru Margareta 1590 frihet på sin ärvda jord i Helsinge och Sibbo. Hennes dotter, amiralen Bengt Severinsson Juustens hustru Brita Eriksdotter,....'

* * *


IV. Lapsia:

Sidonia Pentintytär Gyllenlood Lindelöf.  Taulu 12.
Anna Bengtsdotter Gyllenlood Lindelöf Silfverbögel. Kuollut 1633. Taulu 14.
Elin Bengtsdotter Gyllenlood Svinhufvud. Kuollut ennen 1630. Taulu 15.
Hans Bengtsson Gyllenlood till Olsböle i Tenala.  Taulu 16.

* * *
Jälkeläisiä Paavo Lipponen,
kts. Jorma Höykinpuron kotisivulta http://www.japo.fi/~jkhpuro/lipponen.htm
* * *

Kuninkaantie 2000- Kultuuriperintöprojekti
Kartanot
http://myy.helia.fi/~king2000/content/kartanot.html
 
Olsböle 
Sijaitsee Tenholassa Tammisaaresta luoteeseen. Olsbälessä oli myös merkittävä kestikievari. Valtakunnan amiraali Bengt Severininpoika Juusten sai Juhana III:lta läänityksenä joukon taloja, joiden keskuksena oli Olsböle. Vuonna 1591 hänet aateloitiin nimellä Gyllenlood, koska hänen vaakunassaan oli neljä luotia kullatulla pohjalla. Kartanossa oli kauan kaksikerroksinen päärakennus, joka kuitenkin 1870-luvulla muutettiin yksikerroksiseksi arkkitehti Jean Basilierin piirustusten mukaan. Punamullattu, 1700-luvun loppupuolelta peräisin oleva siipirakennus on myös komea.
* * *
 
Oscar Nikula, Helsingfors 1938: Tenala och Bromarf socknars historia II, s. 276-281

OLSBÖLE
Den första innehavaren av Olsböle, som källorna bringa till vår kännedom, hette Mårten Andersson och var 1524 socknens länsman samt uppehöll handelsförbindelser med huset Fick i Reval. Under hans namn upptages Olsböle ännu i 1556 års näbbskattsregister. Den 15 maj 1579 förlänade konung Johan III ett hemman i Olsböle, fyra i Hellsby, två i Stocksböle och ett i Lindsby på behaglig tid till sin amiral Bengt Severinsson Juusten, som 1591. adlades med namnet Gyllenlood. Lägenheten i Lindsby, sin moders hemby. måste Juusten 1580 avstå till Mårten Boije mot ett hemman i Fastarby. 1589 förbättrades Bengt Severinssons förläning med ett hemman i Vikby, tre i Gumböle, ett i Frankböle (ett släktgods) och fem i Fastarby, varigenom han blev innehavare av hela Fastarby. För sina förläningsgods gjorde Bengt Severinsson sedvanlig rusttjänst. Amiralen stod vid denna tid högt i gunst hos konungen, varför han förskonades för reduktion, då Johan III på 1580-talet indrog frälsejord till kronan. Hans donation bekräftades av konung Sigismund den 4 juli 1594. (91) (91. SA Fick II, s. 201, enl. uppg. av G. Kerkkonen. 3059,3386,3463,3449 a 0.3451. Hausen, Bidrag III, s. 159 o. V, s 171 o. 415. J. Ramsay, a. a., s. 169 f. KA Red.koll. akter vol. 16, s. 192 f. UUB Nordinska saml. 299, HandI. ang. Bengt Severinssons förläningar. )

Då kampen mellan hertig Karl och kung Sigismund bröt ut, ställde sig amiral Gyllenlood på konungens sida. Vid Abo slotts kapitulation 1597 blev han såsom slottets befälhavare fängslad och fördes till Sverige. Han förlorade därvid sina gods, av vilka Olsböle samma år brandskattades av hertigens män. Gyllenloods förläningar tillhörde år 1600 greve Moritz Leijonhufvud. Genom skatteförmedling hade de krympt samman så, att de dåmera endast omfattade 15 ½ mantal och 28 skattmarker. Greve Moritz besittningar, bland vilka dock det öde Frankböle saknades, uppskattades till storlek och värde på följande sätt;92)

(92. SA 1487, s. 9. Anthoni, Till avvecklingen --,s. 128 och Konflikten --,s. 84 f., 156 f., 159 f. o. 409.)
Olsböle 2 3/1, skattm. 1 ml (el. hem.) 
Fastarby 9 3/1 skattm. 6 ml
Gumböle 3 skattm.  3 ml 
Stocksböle 1 ½ skattm. 1½ ml
Hellsby 9  2/3 skattm. 3 ml
Vik 1 1/3 skattm. 1 ml


Ar 1602 återfick amiral Gyllenlood sin frihet och även sina gods, men den misstänksamme hertigens fulla förtroende lyckades han aldrig vinna. Gyllenloods sammanlagda förläningar omspände vid denna tid 97½ mantal eller 871/3 skattmark jord, varav likväl 23 1/3 skattmark låg öde. Räntan från dessa lägenheter steg till 615 dr smt. För sina gods gjorde Gyllenlood rusttjänst med tre hästar samt med en "besolningz häst", som han höll till kronans disposition. Amiral Gyllenlood synes mycket ha vistats på Olsböle, som redan på hans tid hade karaktären av adlig sätesgård, ehuru det först från 1619 infördes som säteri i jordeböckerna. Här skrev han 1609 sitt testamente, här slutade han väl samma år sina dagar, och härifrån bars hans stoft till sockenkyrkan, där han. fick sitt sista vilorum.93) . (93. SA 3506, s. 9. Waaranen, Handlingar l, s. 209 f. )

Bengt Severrnssons besittingar overtogos efter hans död av änkan Brita, men synas någon tid ha varit återkallade till kronan. Hans son, ryttmästaren, och sedan 1632 assessorn Hans Bengtsson Gyllenlood, erhöll 1628 Gustav II Adolfs bekräftelse på faderns förläningar. På Oldsböle residerade under 1620- talet ryttmästarens maka Anna Hansdotter van Sanden. Själv befann han , s. 278
sig vid denna tid i fält och återvände väl knappast före 1631, då han var närvarande vid vårtinget. I jordeböckerna betecknades Olsböle som assessor Gyllenloods frälsesäteri, medan Hellsby och Stocksböle, säteriets rå och rörs hemman, sades vara öde och brukades av huvudgårdens arbetsfolk. Stocksböle användes av säteriet som mulbete. År 1646 fick assessor Gyllenlood konfirmation på de förläningsgods, som han ärvt av sin fader .94) (94. SA 3642, 3650, 6938 o.6979, Reduktionsjordebok av år 1700. db 26 maj 1630 o.20 maj 1631. KA Red.kom:s dokumentbok mg. red. arbetet i Nylands och Tavastehuslän bd 2, s. 200 ff. Lagus, a. a., s. 86 o. 497 f. Donationsbrevet av den 14 aug. 1612 omtalas endast i reduktionsjordeboken av år 1700 (SA 6979) och är sannolikt identiskt med konfirmationsbrevet av den 14 aug. 1602.) 

Efter assessorns död 1646 blev hans son ryttmästaren Hans Gyllenlood herre till Olsböle. Då Olsböle donerats på Norrköpings besluts villkor, kunde det vid reduktionen inte räddas utan indrogs jämte de underlydande hemmanen med 1683 års ränta. På gamla dagar måste Hans Gyllenlood sålunda avstå från sitt fädernearv, vilket säkert syntes honom så mycket bittrare, som han under alla sina mannaår tjänat kronan vid finska adelsfanan, liksom även hans söner utmärkt sig i fält. Också konungen greps av misskund med den duglige krigaren och befallde att vederlag skulle givas honom inne i landet. Olsböle var 1684 anslaget till amiralitetet, men tilldelades året därpå som beneficiehemman Nylands infanteri. Det hävdades alltjämt av ryttmästaren Gyllenlood, som betalade skatt därför "liksom för ett annat bondehemmaw". 1687 anhöll ryttmästaren att få rusta för sitt gamla säteri, varvid han klagade, att det inte förunnats honom ens ett ringa torp, dit han kunnat taga sin tillflykt. Någon rusthållsvakans förefanns visserligen inte då, men på indelningskommissionens rekommendation fick han 1691 tillstånd att rusta för Olsböle och Gumböle, vilka sammanslogos till kronorusthållet nr 116 vid Raseborgs kompani. Hellsby och Stocksböle fogades som augment till Olsböle rusthåll. Sin säterifrihet återvann Olsböle märkligt nog icke.95) (95. SA 6967, 6979, 8074  o. 8153. RA Landshövd. till k.mt 22 sept. 1692 med allegater.) 

Trött och ålderstigen överlät Hans Gyllenlood i juni 1699 Olsböle rusthåll med alla inventarier till sin son ryttmästaren Hans Johan Gyllenlood, som förband sig att ge fadern sytning och att ensam svara för hans skulder. 1713 reste den nye ägaren över till Sverige för att undgå den plundrande fienden, som just då nalkades hans hemsocken. När han efter fredsslutet återkommit till Olsböle, utbröt den 2 juli 1722 en häftig eldsvåda, som förstörde "56 st. hus eller rum" samt lösöre till ett värde av 2.000 dr kmt. Häradsrätten fann gården i behöv av effektiv hjälp och föreslog 1725 att den skulle få tio frihetsår. Som en ersättning för sina förluster under krigsåren erhöll den till överste avancerade Gyllenlood 1732 skatte brev på Olsböle. Några år senare (1738) sålde han rusthållet till Johan Löwenhult, som var gift med dottern Lovisa Eleonora. Överstelöjtnant Löwenhult upptog genast vid tillträdet Stocksböle augmentshemman, som så länge legat öde, att man trodde att det "för några hundrade år tillbaka, då svåra krig i landet varit, blivit förstört". Efter Löwenhults död 1754 behöll änkan Olsböle endast i ett par år, varefter hon 1757 sålde det till kapten Karl Fredrik Toll, som fyra år senare fick skattebrev på Stocksböle.96) (96. Olsböle, Ägohandl. SA db 15 febr. 1700, 3 nov. 1722, 23 sept. 1725 o. 17 sept. 1737. Lagfartsprot. 10 april 1738. ÅLA db 15 april 1752, 28 nov. 1760 o. 18 april 1763. )

Hellsby, Olsböle forna rå och rörs hemman, som blivit dess augment, hade en gång bestått av fyra lägenheter. Kort före reduktionen brukades hälften av byn på halvsäd aven landbon de och den andra hälften av säteriets legofolk. Vnder de sista åren av 1600-talet sköttes hela by jorden av kronobonden Hans Andersson, som 1698 sades försvarligt hävda sitt hemman och punktligt utgöra dess skatter. Under stora ofreden övergavs Hellsby av sin åbo, men upptogs ånyo 1725. I 1722 års jordebok antecknades byn som ett enda hemman, vars skattmarkstal nedskrivits från 9 2/3 till 2/3' Kapten Toll gick nu och väntade på ett lämpligt tillfälle att återförena Hellsby med Olsböle. Redan Löwenhult hade 1746 anhållit att få köpa hemmanet till skatte, men tydligen utan framgång. Toll hade utan tvivel upprepat sin företrädares ansökan, om inte ett viktigt hinder hade legat i vägen. År 1758 hade nämligen Hellsby för 110 dr smt blivit köpt till skatte av sin åbo Hans Andersson. Då skatteköpsrätten till augmentshemmanen i främsta rummet tillkom rusthållaren, hade han därförinnan underhandlat med fru Lovisa Eleonora Gyllenlood, Olsböles dåvarande innehavare. Fru Gyllenlood hade ingenting haft att invända mot Hans Anderssons planer utan blott gjort vissa förbehåll. Bland annat hade hon fordrat att han inte skulle göra anspråk på någon jord utöver det område, som hans fader innehaft i Hellsby. Denna överenskommelse tog Toll till hjälp, när han 1764 gick till angrepp mot Hans Anderssons skatteköp. Då Hans nämnda år begärde fasta på hemmanet, påstod Toll att han brutit sitt avtal med fru Gyllenlood och inlade sin protest. Trots enträgna bemödanden tvisten pågick ännu 1772 kunde Toll inte hindra, att Hans Andersson fick fastebrev på Hellsby.97) (97. SA db 30 juni 1684, 17 okt. 1698,6 nov. 1746 o. 11 maj 1772. 8153. ÅLA db 28 mars 1760 o. 10 april 1764. Jfr Rosberg, Olsböle. Framställningen aug. Hellsby missvisande.) 

Major Tolls änka, Katarina Charlotta Svedenmark, sålde 1797 Olsböle till brukspatron Matts Augustin, som 1814 för 9.000 rubel sr upplät det åt Elis August Rancken. Brukspatron Augustin hade försökt komma åt skatterätten till Hellsby genom att vädja till kammarkollegium, men hade inte haft bättre tur än Toll. När Rancken övertog Olsböle, fortsatte han kampen med hellsbyborna och lyckades inom kort få till stånd vad hans företrädare förgäves eftersträvat. Den 15 nov. 1814 sålde de dåvarande ägarna till Hellsby, Henrik Andersson och Anna Maria Jöransdotter, av fri vilja sitt hemman till Rancken för en summa av 3.000 rubel sr. Hellsbybornas hundraåriga försvar av sin torva var hedervärt men tillika hopplöst, ty så inklämt som hemmanet låg mellan Olsböleägorna, var det på förhand dömt att uppgå i rusthållet, i synnerhet som de båda lägenheterna hade gemensamma skogsmarker. Elis August Rancken föryttrade 1817 Olsböle och dess augmentshemman till sin kusin, possessionaten Jakob Engelbrekt von Rancken, som tre år senare fick fasta på dessa lägenheter.98) (98. TLA db 10 nov. 1814, 3 nov. 1817 o. 20 mars 1820. )

Den 1 dec. 1832 köpte d. v. senatskopisten Evert Vilhelm Bruncrona för 9.000 rubel sr Olsböle och dess underlydande hemman, vilka därefter ha gått i arv inom denna släkt.99)(99. ÅLA db 4 april 1834. Olsböle, Ägohandl. )
 

* * *
 Kansallinen elämänkerrasto, III osa, J-Malmivaara, W. 
Suomen Historiallisen seuran valitsema toimitus, WSOY Porvoo 1930
Juvelius, E.W:

JUUSTEN, PENTTI SEVERINPOIKA, 
amiraali, synt. todennäköisesti ennen v:ta 1550, kuol. Olsbölessä Tenholassa syysk. 23 p. (toisen tiedon mukaan 27 p.) 1609). Vanhemmat: Hauhon kirkkoherra S ev e r i J. ja hänen vaimonsa, joka nähtävästi kuului aateliseen Juttilan sukuun. J. mainitaan jo 1568 laivanpäällikkunä. Viisikolmattavuotisessa Venäjän sodassa hän oli mukana koko ajan ja palveli etupäässä laivastossa, mutta myös.tykistön päällikkönä ja linnanvoutina. Alkuaikoina hän oli päällikkönä laivastossa, joka risteili Suomenlahdella kaapaten ja tullia kantaen. V. 1576 hänestä tuli Tallinnan vouti, jona hän oli vielä seur. v. Kun Henrik Klaunpoika Horn 1578 teki hyökkäyksen Inkeriin, seurasi J. hänen joukkojaan tykistön päällikkönä. Myöhemmin sam. v. aliamiraaliksi nimitettynä hän taas kaappaili laivoja Suomenlahdella ja kantoi tullia. Kesällä 1579 hän yritti saamansa käskyn mukaan valloittaa tärkeän ja kauan tavoitellun Narvan mereltä käsin, mutta ei siinä onnistunut. Sam. v. piti hänen tukea meren puolelta Henrik Klaunpojan maan puolelta tekemää hyökkäystä Narvaa vastaan ja hän sai myös tehtäväkseen viedä Hornin piiritystykistön Tallinnasta Narvan edustalle. Mutta J. viivytteli niin, että Hornin yritys epäonnistui ja Narva jäi vieläkin saamatta. Ilmeisestikin J. tahallaan vitkasteli, koska ei suonut Hornille Narvan valloittajan kunniaa. Hän joutui epäsuosioon ja pääsi vasta 1582 armoihin. Silloin Juhana III uskoi hänelle Suomessa olevan meriväen ynnä äsken vallatussa Käkisalmessa sijaitsevan Laatokan laivaston päällikkyyden. Pontus De la Cardien Pähkinäsaaren retkellä sam. v. J. oli mukana ja toi Käkisalmesta kuusi laivaa Nevajoen niskaan estämään piiritettyjä saamasta apua. Mutta Pähkinälinnaa ei kuiteakaan vielä saatu valloitetuksi. I.aatokan laivaston päällikkönä J. pysyi v:een 1590. Käkisalmen päälliköksi hänet sen ohessa määrättiin 1589. Kahta vuotta myöhemmin hän tuli ylivarusmestariksi ja 1594 valtakunnan varuskamarin päälliköksi. V. 1591 hänet aateloitiin nimellä Gyllenlood. 

Kun Juhana III:n kuoltua valtataistelu Kaarle herttuan ja Sigismundin välillä alkoi, liittyi J. Klaus Flemingin johtamaan Sigismundille uskolliseen Suomen aatelistoon. Hän olikin marskin parhaita ja uskollisimpia miehiä, joka ei antanut houkutusten eikä peloitusten vaikuttaa itseensä. Kun Sigismund saapui kruunattavaksi Ruotsiin ja marski lähti häntä vastaan Danzigiin 1593, määräsi tämä J:in eräitten muitten Suomen herrojen kanssa Turun linnan päälliköksi. Marskin miehenä hän myös 1596 tutki talonpoikain valituksia Kymenkartanon ja Turun lääneissä. Flemingin kuolemasta tiedon saatuaan hän toimitti tämän ruumiin Turkuun ja auttoi yhdessä muitten Suomen herrojen kanssa hänen leskeään Ebba Stenbockia järjestämään Turun puolustuksen, kun herttuaa kesällä 1597 odotettiin sotaväkineen Suomeen. J. oli myös Turun linnan päälliköitä, kun se syyskuussa sam. v. antautui. Hänen ahneutensa ja kitsautensa syyksi on osittain pantu se yleinen tyytymättömyys, mikä sekä laivamiesten että muun sotaväen keskuudessa piirityksen aikana oli havaittavissa ja joka lopulta ratkaisi puolustajien kohtalon: kerrotaan näet hänen petollisesti pidättäneen itselleen osan miehistön palkasta. Jo aikaisemmin hän oli tunnettu tavattomasta ahneudesta ja omanvoitonpyynnistä. Nyt  J. joutui muitten mukana vangiksi ja vietiin Ruotsiin. Helrnik. 1602 Turussa pidetyssä Suomen aatelisten kokouksessa hän oli saapuvilla ja vannoi uskollisuudenvalan Kaarle IX:Ile. Sam. v. hän sai takaisin myös joitakin tilojaan, jotka hänen vankeutensa aikana oli häneltä riistetty, ja myöhemmin häntä käytettiin valtakunnan julkisissa toimissa. Mutta epäluuloinen Kaarle kuningas ei koskaan täydelleen luottanut niihin miehiin, jotka olivat ase kädessä taistelleet häntä vastaan, ja S:kin kutsuttiin kahteen otteeseen (1603 ja 1606) vastaamaan häntä vastaan nostettuihin syytteisiin. 
- Kesällä 1607 kuningas käski hänen ruveta kaivauttamaan kanavaa Juustilan ja Lapveden välille - siis jatkamaan Eerik Bielken vuosisataa aikaisemmin aloittarnaa työtä. Mutta tämä kanava ei valmistunut; paikkakunnan rahvas, jonka työvelvollisuudeksi se pantiin, osoittautui vastahakoiseksi, ja jo syksyllä 1609 J. kuoli. Hänet on haudattu Tenholan kirkkoon. 

Puoliso B r i i t t a   M a r k u k s e n t y t ä r, 
rälssimies Markus Juhonpojan ja Kerttu Juhontyttären tytär; hän eli vielä 1614.
VRT!!

Lähteitä: 
Yrjö Koskinen, Nuijasota (2:nen painos 1877); W. Tawastjtjerna, Pohjoismaiden viisikolmatta vuotinen sota (1920); sama, Pohjoismaiden sota 1590-95 (1929).
 

 * * *
HÄMEENKYLÄN KARTANO 
Juustenintie, Hämeenkylä, 01630 Vantaa     puh.(09) 8545 120, faksi (09) 8545 1212
Hämeenkylässä aikoinaan meren ulottuessa sinne sijaitsi ikivanha kauppapaikka,  Vantaan joen suulla oli satama. Hämeentien eteläinen päätepiste oli   Hämeenkylässä, jonka kautta kulki ns. Idäntie eli Kuninkaantie. Vielä 1500-luvun    puolivälissä täältä lähtivät laivat Viroon. Hämeenkylän kartano muodostui 1580-   luvulla kolmesta Hämeenkylän kantatilasta, jotka amiraali Bengt Juusten oli   saanut läänityksinä. Juusten aateloitiin 1591, jolloin hän otti nimen Gyllenlood ja     heidän hallussaan Hämeenkylä pysyi 150 vuotta. Kantatilaan yhdistettiin 1600-  luvun alussa 8 taloa ja vuonna 1683 siitä tuli ratsutila, kun säterivapaus   peruutettiin. 1700-luvulla tila jaettiin ensin kahteen, sitten kolmeen osaan.   Kantatilan omistajia olivat 1783-1819 everstiluutnatti Karl Frederik   Ridderström, 1820-1833 valtioneuvos Gustav Wilhelm Ladau ja 1835-1874    maanviljelysneuvos Evert Carl Axel Rothkirch.    Hämeenkylän kartanon rakennusryhmä on osa Carl Ludwig Engelin   suunnittelemasta keskeneräisestä empire-tyylisestä kokonaisuudesta. Kartanon   pihamaa on suuri nelikulmio, jota rakennusten suunnitelman mukaan tuli    reunustaa. Taloudellisten vaikeuksien vuoksi ainoastaan siipirakennukset ja    päärakennuksen perusta kellaritiloineen tulivat valmiiksi. Niinpä 1830 valmistunut   itäinen siipirakennus, jota oli ajateltu tilanhoitajan asunnoksi saikin toimittaa   päärakennuksen virkaa. Läntinen siipirakennus, nykyinen koulutuskeskus, on     vanhempi jo 1820-luvun alussa valmistunut, mutta ulkonäöltään lähes identtinen   itäisen kanssa. Muista säilyneistä ulkorakennuksista maininnan ansaitsee     uusiklassistyylinen käymälä. Vuodesta 1942 kartanon rakennukset ovat olleet   Tukkukauppojen osakeyhtiön omistuksessa, joka kehitti yli 800 hehtaarin   suuruisen tilan maataloutta. Hämeenkylässä toimi sonniasema ja TUKO käytti     lisäksi tilaa maatalouskoneiden kokeiluun. Hämeenkylä suuria saviesiintymiä    TUKO alkoi hyödyntää rakentamalla tiilitehtaan kartanon lähelle, tuotanto alkoi    1952. Kartanon tiloissa ryhdyttiin vuonna 1959 harjoittamaan koulutustoimintaa      ja 1966 vihittiin käyttöön laajennettu kurssikeskus.




Taulu 12.TAKAISIN TAULULISTAAN

IV. Sidonia Pentintytär Gyllenlood Lindelöf 
(isä Bengt Söfringsson Gyllenlood (ad) till Olsböle i Tenala, taulu 11).

Sinivaara: Sidonia Gyllenlood,  joka eli leskenä 1647, vanhemmat amiraali Bengt Severinpoika Juusten (Gyllenlood) ja Brita Markuksentytär; Sidonia sai 17.6.1626 vapauden      verotiloihinsa ja 21.7.1645 rälssivapauden Mälkisten tilaan Kulsilassa (Tyrväntö) niin kauan kuin eläisi leskenä.

-Puoliso Lars Hansson Lindelöf av Sälvik. Ratsumestari. Kuollut kaatui 1626 Preussi. 
Vanhemmat: Hans Persson Lindelöf av Kärkinen ja Carin Larsdotter Ulf i Finland nr 688 Lindelöf. 
Sinivaara: Lars Lindelöf, Pohjan Sälvikin herra; johon hän sai vahvistuksen 20.4.1611; ratsumestari; kaatui 1626 Preussissa.

V. Lapsi:

Lars Larsinpoika Lindelöf. 
Majuri. Syntynyt Pohja. Taulu 13.


Taulu 13.TAKAISIN TAULULISTAAN

V. Lars Larsinpoika Lindelöf (äiti Sidonia Pentintytär Gyllenlood Lindelöf, taulu 12)
Majuri. Syntynyt Pohja.  k. 1690. till Sällvik i Pojo socken. 
-Puoliso Katarina Stålarm Lindelöf. Syntynyt noin 1615 Turku. 

VI. Lapsia: JÄLKELÄISIÄ, KTS: http://www.mesterton.net/juusten.htm     PÄIVITYSHISTORIA

Catharina Larsintytär Lindelöf Myhr. Syntynyt 1647 Pohja. k. 24.5. 1691
-Puoliso Torsten Nsson Myhr (Muir) till Vannais. Everstiluutnantti.
Lapset:
1. Ebba Myhr, s. n.1660. 
2. Anna Margareta Myhr, s. 1674.  Syntynyt 1630 Parainen. 

Beata Larsdotter Lindelöf Jägerhorn.
Kuollut begr. jämte en späd son 17.7.1692 begr. jämte en späd son i Nådendals kyrka. 
-Puoliso noin 1675 Claes Larsson Jägerhorn. 
Syntynyt noin 1625. Kuollut 1693 Sorby. Peri Storbyn. 
Vanhemmat: Lars Hansson Jägerhorn af Storby ja Hebla Olofsdotter Stjärnkors (sv. adl. ätt n. 39) Jägerhorn.

Carpelan:Tab. 8
Clas (son till Lars Hansson Jägerhorn, tab. 6). 
Student i Abo 1646. Följde 1654 med greve Gustav Otto Stenbock till Bremen, tjänade där ett år som gemen vid drottningens livreg. Förare vid markgrevens av Baden reg. 16.6.1655, fänrik 8.7 1658. 
Deltog i fälttågen i Polen och Preussen och hemreste över Riga 1661. 
Major vid Österbottens reg. 1.7 1677, avsked 1688. Ärvde Storby.
D. på Storby 1693, begr. i egen grav i Nådendals klosterkyrka 15.10 s.å.
Barn:
1. Catarina d. på Savisalo i Sagu 22.8 1704.
Gift före 1689 med kvartermästaren Abraham Thewitz, sv. adl. ätt n. 856,d. 1693.
2. Clas, sergeant. Tab. 9.
2. Carl Gustav, kapten, d. 1715. Tab. 10.
2. Torsten f. 27.2 1681, major, d. 1714, 


Taulu 14.TAKAISIN TAULULISTAAN

IV. Anna Bengtsdotter Gyllenlood Lindelöf Silfverbögel 
(isä Bengt Söfringsson Gyllenlood (ad) till Olsböle i Tenala, taulu 11).
Kuollut 1633.

-Puoliso 1:o au pojan isä Henrik Hansson Lindelöf av Hintsholm. 
Kuollut kaatui 1639 ;haud. Sauvon kirkkoon. Ratsumestari, Karunan Hintsholman herra. 
Vanhemmat: Hans Persson Lindelöf av Kärkinen ja Carin Larsdotter Ulf i Finland nr 688 Lindelöf.
Sinivaara:Henrik Lindelöf, Karunan Hintsholman herra ja omisti myös Piikkiön Tuorlan; hovijunkkari; määrättiin 1609 johtamaan ranskalainen sotaväki  Tukholmasta Viipuriin; kaatui ratsumestarina sodassa (lapsettomana) 1639 ja haudattiin Sauvon kirkkoon, jossa hänen vaakunansa on      näytteillä; hänellä oli avioton poika Carl Henrikinpoika, amiraali Bengt Severinpoika Gyllenloodin tyttären Annan kanssa. 
-Puoliso 2:o (Juvelius:Sysmän historia I) Henrik Sigfridinpoika Silfverbögel aat. 1639.
Majuri Stålhandsken ratsuväessä. Omisti useita rälssitiloja; 
Sai 1642 vahvistuksen äitinsä perintötilaan Kirkkonummen Koskeen.(Juvelius:Sysmän historia I).
Kuollut 1653. 
Vanhemmat: Sigfrid Henrikinpoika SILFVERBÖGEL ja 
Kaarina Nsdotter Grabbe till Koski i Kyrkoslätt Silfverbögel. 

V. Lapsi:

Carl Henriks(Annas)son. 
Frälsesläkter i Finland intill Stora ofreden, Jully Ramsay, Helsingfors 1909, s. 264-265.. 


Taulu 15.TAKAISIN TAULULISTAAN

IV. Elin Bengtsdotter Gyllenlood Svinhufvud 
(isä Bengt Söfringsson Gyllenlood (ad) till Olsböle i Tenala, taulu 11)
Kuollut ennen 1630. 

-Puoliso Göran Jönsson Svinhufvud af Västergötland till Hölklöt i Tenala. Kuollut 1639. 
Vanhemmat: Jöns Danielsson Svinhufvud af Västergötland ja Christina Larsdotter N. Svinhufvud. 
 

Göran Jönsson Svinhufvud af Västergötland. till Hölklöt i Tenala sn och Tuorla i Piikki's sn, båda i Finland, vilka han fick med sin senare fru. Uppgives varit skeppskapten 1600 och ryttmästare vid Upplands ryttare 1612, kallas t.f. vaktmästare över finskt krigsfolk 1606, mönstrade sjöfolk i Helsingfors s.å., major för knektar i Finland 1619 och kommendant på Kurö (Kyro skans?), torde förrättat jordrevning i Finland 1626, omnämnes i ridderskapets och adelns protokoll 1633 bland dem av adeln, som icke infunnit sig till riksdagen, emedan han var "utgammal" men var vid riksdagen 1635 ledamot av det utskott, som tillsatts för polska fredstraktaten. Major för knektar i Finland 19.3.1635, erhöll säterifrihet på Tuorla 6.11.1638. Död 1639. Han köpte 1613 av sin moder hennes fädernegård Täckeråker, vilken han dock redan 1616 försålde till Hans Claesson Bielkenstierna för 700 "svenska slagna daler". (Elg. VIII,s.86). (OsMes) 

V. Lapsia:

Johan Göransson Svinhufvud af Västergötland. Kuollut noin 1670. Luutnantti (OsMes).
-Puoliso Elisabet Johansdotter Gyllenflög Svinhufvud af Västergötland. 
Vanhemmat: Johan Hansson Gyllenflög ja Christina Nsdotter Ram Gyllenflög. 

Arvid Göransson Svinhufvud af Västergötland. Syntynyt noin 1629. Kuollut jälkeen 1705. Luutnantti. (OsMes).
-Puoliso 14.9.1666 Tukholma Anna Magdalena Nsdotter Lillienhielm Svinhufvud af Västergötland. 
 
 
PÄIVITYS 21.3.2004

HUOM! 
KORJAUS KIRJALLISUUSLÄHTEISIIN:
Elgenstierna / Riddarhusets genealogiska tabeller dec. 2002.  Adliga ätten SVINHUFVUD I VÄSTERGÖTLAND, nr 199. Tab.4.

Ao. Marian vanhemmat  ovat Tab. 3:ssa esitetyt 
Daniel Jönsson Svinhufvud.  Gift med Lucia Pedersdotter Gråå, som levde efter nonom 16458, då hon begär hjälp hos kammarkollegium och uppger sig hava »små faderlösa barn», säkerligen dotter av Peder Månsson Gråå, som ägde en
hytta vid Kopparberget, och Elsa Claesdotter.
LÄHTEET 
(Turun kaupungin tietopalveluosaston arkistokokoelmat http://www.turku.fi/kesvi/tiepo/arkis.htm) : 
- RP (Raastuvanoik.pk) 1645 3/3 s. 165 s. 166: Lucia Grås sak.
- RP 1645 1/3 s. 153: dotter Maria Swinhufwud
- F.S.A  Z.15, Åbo stads domb. 1645 22/2 s. 146
Sahl. Daniel Swijnehufwuds eftersleverska hu Lucia Gråå var för rätta med sin måg Christopher Bulow.
- 1/3 Dottern: Maria Swinhufwud. Arvet efter fadern. 

Maria Eleanora Danielsdotter Svinhufvud af Västergötland Bülow. 
Kuollut jälkeen 1684.. 
-Puoliso Christoffer Bülow. Kuollut jälkeen 1684. Kapten vid Österbottens reg.
JÄLKELÄISIÄ, KTS. http://www.mesterton.net/juusten.htm



Taulu 16.TAKAISIN TAULULISTAAN

IV. Hans Bengtsson Gyllenlood till Olsböle i Tenala 
(isä Bengt Söfringsson Gyllenlood (ad) till Olsböle i Tenala, taulu 11
 -Puoliso Anna Hansdotter von Sanden Gyllenlood. 

V. Lapsia:

Hans Hansson Gyllenlood till Olsböle i Tenala. Syntynyt 1626. Kuollut 8.11.1699 Tenhola, Oldsböle. Ryttmästare. Taulu 17.
Ingeborg Hansdotter Gyllenlood Körning.  Taulu 18.


Taulu 17.TAKAISIN TAULULISTAAN

V. Hans Hansson Gyllenlood till Olsböle i Tenala (isä Hans Bengtsson Gyllenlood till Olsböle i Tenala, taulu 16). 
Syntynyt 1626. Kuollut 8.11.1699 Tenhola, Oldsböle. Ryttmästare. 

-Puoliso Elin Arvidsdotter Björnram till Reku Gyllenlood. 
Omisti yhdessä kahden sisarensa kanssa Kemiön Rekun äitinsä peruja.. Kuollut ennen 1683. 
Vanhemmat: Arvid Christersson Björnram till Domargård i Karis ja Karin Klasdotter Slang till Reku Björnram. 

VI. Lapsia:

Erik Hansson Gyllenlood. Kornet. Syntynyt 1660. Kuollut 1697 Tenhola. 
Puoliso: Helena Gjös .
Vanhemmat: Johan Jakobsson Gjös, s. 1614 Pohja, k. 1674 Pohja ja Ingeborg von Birckholtz, s. 1621 Yläne, k. 1674.

Arvid Hansson Gyllenlood. 

Hans Johan Hansson Gyllenlood. 



 

Taulu 18.TAKAISIN TAULULISTAAN

V. Ingeborg Hansdotter Gyllenlood Körning (isä Hans Bengtsson Gyllenlood till Olsböle i Tenala, taulu 16). 
-Puoliso Erik Körning. Ratsumestari. 

VI. Lapsi:

Axel Eriksson  Körning. Kuollut 1691.
-Puoliso Anna Johansdotter Brand Körning. http://www.strang.ch/SUKU/Gorm.htm#T23.
Vanhemmat: Johan Johansson Brand ja Karin Nsdotter Lindelöf Brand. 
JÄLKELÄISIÄ KTS. http://www.mesterton.net/juusten.htm PÄIVITYSHISTORIA


Taulu 19.TAKAISIN TAULULISTAAN

III. Klemetti Severininpoika Juusteen till Juttila (isä Severin Söfring Pedersson Juusteen, taulu 4)
Vouti,Hollolan Kihlakunta.  Pormestari,Viipuri 1600-1625. (Ramsay).
 

RAMSAY:"valbordig", fick 1594 11/12 frihet for sitt hemman i Juttila by i Tuulois kapellsocken. Fogde i  Hollola härad 1592-1594. Borgmastare i Viborg 1600-1625.Befriad från erläggandet af tull 1606 och 1607 af granskommissarierne "for   den flit och omak han framfor alla andra borgare om befastningens byggning och forbattring hafver haft". Ledde 1607-1608 med sin  bröder, amiralen Benkt Severinsson, kanalarbetet vid Juustila (4). Egde en gård vid Nyporten i Viborg. 


IV. Lapsia:

Severin Klemetinpoika Juusteen. Fältväbel under Villiam Leslies fana 1623. (Ramsay). 
Krister Klemetinpoika Juusteen. Kuollut 1614. Rumormästare under Klas Kristerssons  fana. 

TAKAISIN ALKUUN