VAD ÄR BÖN ?

1. GUDS STÖRSTA BEHOV.

2. NÄSTAN OTROLIGA LÖFTEN !

3. BEGÄRAN OM TECKEN

4. VAD ÄR BÖN ?

5. HURU BÖR JAG BEDJA ?

6. MÅSTE MAN KÄNNA NÖD I BÖNEN ?

7. SVARAR GUD ALLTID PÅ VÅRA BÖNER ?

8. HURU SVARAR GUD PÅ VÅRA BÖNER ?

9. BÖNENS HINDER.

10. VEM KAN BEDJA ?

***********************************

1. GUDS STÖRSTA BEHOV.

Gud sörjer i dag, att det bland oss är så få, som vet vad segerrik bön är. Hur många av oss tror verkligen på bönens makt ?

Varför lider så många kristna nederlag ? Varför är predikanter och andra så ofta missmodiga ? Varför är det så få, som blir frälsta ? Varför finns det inte en brinnande nit för Guds verk i församlingen ? Det finns så litet verklig bön ! Har vi slutat att tro på bön ?

Jesus är i denna dag ännu lika ivrig att se människor bli frälsta som alltid. Hans hand har inte blivit kortare, men han kan inte räcka ut den, om vi inte ber mera på ett äkta sätt. Vi kan vara säkra på, att bakom varje nederlag finns som hemlig orsak, att vi har misslyckats i vår hemliga bön.

Majoriteten av församlingsmedlemmarna deltar inte i bönemöten. "B a r a   b ö n e m ö t e" ?? Är det vår glädje eller enbart vår plikt ? Bön är en väsentlig beståndsdel i alla religioner. Brist på framgång och misslyckande i det andliga livet och i den kristna verksamheten beror alltid på bristfällig eller otillräcklig bön. Från Bibelns löften om bön fick jag en vision om bönelivet och den obegränsade kraft, som är beroende av bara två saker : t r o och b ö n.

Kära trosvänner, låt oss vakna upp ! Själafienden förblindar oss så lätt.

Till början

2. NÄSTAN OTROLIGA LÖFTEN !

I sitt avskedstal upprepar Jesus sex gånger : "Vadhelst I bedjen om... skall Ni få".

Tyvärr bryr sig de flesta människor - bland dem också troende - inte om dessa löften. Vi kanske tänker, att vår Herre har gjort det helt klart, att han ville att lärjungarna skulle bedja, att han behövde deras böner och att utan bön skulle de inte få någonting till stånd. Likaväl tillåter vi, att själafienden får oss att tro, att vi får mera gjort genom våra ansträngningar än genom vår bön, att umgänge med människor är viktigare än umgänget med Gud

Om vi vill göra mycket för Gud, måste vi också be om mycket från Gud ; vi måste vara bönens människor. Ifall vi inte får bönesvar (vi får svar, men inte alltid i enlighet med våra böner), är felet helt säkert hos oss, inte hos Gud.

Må vi ställa oss följande fråga : Om ingen annan i världen ber för syndares frälsning mera brinnande och oftare än jag, hur många vänder sig till Gud som svar på böner ? Är vår bön verklig bön, eller upprepar vi vissa bönefraser, medan våra tankar irrar omkring än dit, än hit.

Är bönen för mig enbart en plikt, eller är den en förmån, en njutning, en verklig glädje, en nödvändighet.

Må vi skaffa oss en färsk vision av Kristus i all hans härlighet och en ny syn på alla de rikedomar han ställer till vårt förfogande och all den mäktiga kraft, som Kristus har. Må vi sedan skaffa oss en färsk vision av världen och alla de väldiga behov, som finns i världen, t.o.m. i vår närmaste omgivning. (Dessa behov bara tilltar allt mera.)

Vi må vara förvissade om, att människans inflytande i världen inte kan mätas med hans vältalighet, hans engagemang, hans renlärighet eller hans energi, utan enbart på basen av hans böner. Man kan påstå, att ingen kan leva rätt, om han inte ber rätt.

Människor undrar, var väckelsen dröjer. Bara en sak kan förorsaka detta dröjsmål : brist på bön. Alla väckelser har börjat som svar på bön. Bibeln uppmanar oss att bedja oavlåtligen. Frågan gäller vår inställning till bön. Gud vill att både du och jag skulle be. Frågan är : vill vi ?

Du kan göra mera än att enbart bedja, efter det du har bett, men du kan aldrig göra mera än att bedja, förrän du har bett.

Gud ställer allt, vad han har, till förfogande för vår trosbön. Han lovade utgjuta nådens och bönens Ande över allt kött. Denna Ande bör vi få del av till vilket pris som helst. Men om vi inte är villiga att dröja i bön, måste Gud avstå från att fylla oss med sin Ande. Vi blir räknade till den grupp, som motsätter sig Anden eller kanske släcker Anden. Har inte vår Herre lovat Helig Ande åt dem, som ber honom därom ?

Fromma böner, vilka stiger från ett rent hjärta, blir aldrig obesvarade. Detta har Gud lovat. Hur förvånansvärt är det faktum, att kristna män och kvinnor antingen inte tror på Guds Ord eller vill inte pröva det.

Misslyckande i bön beror på, att det är något fel i hjärtat. Varje obesvarad bön är en signal åt oss att pröva vårt hjärta och dess attityder. Jesu löfte är så säkert, att vi inte kan missta oss : "Om Ni ber om någonting i mitt namn, gör jag det." Den, som ber, prövar inte Gud utan sitt eget andliga liv.

Till början

3. BEGÄRAN OM TECKEN

Vågar vi pröva Gud ? (Gideons exempel) Bibeln lär oss, att vi har lov att pröva Gud, även om ett ädlare, bättre och säkrare sätt är "att bedja i tro, utan att tvivla".

Själafienden försöker ofta få oss att tro, att vi inte kan vänta bönesvar, då vi invärtes är så torra. Bönesvaren beror dock inte på våra känslor, utan på löftesgivarens trofasthet.

Att pröva Gud är kanske inte den allra bästa metoden. Han har gett oss många löften rörande trosbön och han har visat sin kraft och villighet att besvara böner så ofta, att vi i allmänhet borde vara på vår vakt, förrän vi ber honom om tecken och under.

Om himlens fönster inte öppnar sig, när vi ber, eller om vi inte får uppleva överflödande välsignelser, kan orsaken vara, att vi inte har gett oss helt och våra tionden åt Gud. När vi har gjort det, kan vi få uppleva sådana välsignelser, att vi inte behöver pröva Gud.

De flesta kristna ger inte Gud möjligheter att visa, vilken glädje det är för honom, att svara på sina barns böner, därför att deras böner är svaga och svävande.

Bönens människor kämpar inför Gud för någon sak, som de vet att är enligt Guds vilja, därför att i Bibeln finns något klart löfte. De kanske dröjer i bön timtals eller t.o.m. många dagar, tills den Helige Ande plötsligt på ett obestridligt sätt meddelar, att Gud kommer att svara på deras böner. De litar på denna uppenbarelse och behöver inte mera bedja för saken, endast tacka och prisa Gud för bönesvaret.

Om vi tror på Gud, ber vi, därför att vi inte kan låta bli att bedja. Min kära trosvän, du tror på Gud, men har du avancerat så långt i ditt trosliv, att du tror, vad han säger och tror allt, vad han säger ? Hur få troende tror verkligen på Gud !

Till början

4. VAD ÄR BÖN ?

En pojke svarade på denna fråga en gång : "Bön är att berätta om våra behov till Gud för att få saker enligt Guds vilja i Jesu Kristi namn, och därtill hör att vi bekänner våra synder och tackar honom för hans nåd".

Bön är långt mera än, att "jag får Gud att ordna saker för mig". Verklig bön söker Gud själv. När vi upphöjer vår själ till Gud i bön, ger vi möjlighet för Gud att göra i oss och med oss, vad han vill. Det är att ställa oss till Guds förfogande.

Gud är alltid på vår sida, men vi är inte alltid på hans sida. Gud vill alltid vårt bästa. Inte ens våra i okunskap och blindhet uttalade böner kan rubba honom i denna sak, fastän ibland, när vi envist och själviskt ber om någon för oss skadlig sak, kan få bönesvar - och vi får lida därför.

Bönens värdefullaste resultat är inte befrielse från det onda eller visshet om bönesvar, utan att vi lär känna Gud.

I bönen behövs två steg. Först bör vi fatta Guds härlighet och för det andra Guds nåd. Förrän vi framför våra behov åt Gud, bör vi betänka hans härlighet och sedan hans nåd, ty han erbjuder oss båda. Vi bör upphöja vår själ till Gud. Vi bör rikta våra böner till konungars Konung och till herrars Herre.

Lovsång och tacksägelse inte bara öppnar himlens portar, så att jag kan nalkas Gud, utan de bereder också väg för Gud, så att han kan välsigna mig.

När vi betraktar Guds härlighet, vilken lyser från Kristi ansikte, ser vi inte bara en skymt av denna härlighet, utan vi får själva någonting därav. Detta är bönens högsta höjdpunkt. Det finns ingen annan väg att få del av denna härlighet, genom vilken Gud kan bli förhärligad i oss.

Bön är tecken på det andliga livet. Vår andlighet och vår fruktbarhet är alltid i direkt förhållande till det verkliga innehållet i våra böner.

Till början

5. HURU BÖR JAG BEDJA ?

I Johannes 14-16-kapitlen upprepar Jesus fem gånger bönevillkoret : "i mitt namn". Det är mera än bara ett villkor. Det är också ett löfte och en uppmuntran. Vad betyder sedan, att bedja i Jesu namn ? Vi måste få veta det till vilket pris som helst, ty det är hemligheten till bönens kraft.

Många tror, att det betyder, att vi avslutar vår bön med orden : "Allt detta ber vi om i Jesu Kristi namn". Men en felaktig bön blir inte tillrättalagd genom att tillägga några mystiska ord. Det är fråga om mera än endast några ord. Bönens huvuduppgift är att förhärliga Herren Jesus. Vi måste be i Kristi namn, "att Fadern må bliva förhärligad i Sonen".

Vi bör inte eftersträva rikedom eller hälsa, välmåga eller framgång, lindring eller tröst, andlighet eller fruktbarhet i tjänsten enbart för vår egen njutning eller framgång, utan enbart för Kristi skull - till hans ära.

En betydelse är, att vissa saker görs enbart "för Kristi skull" på grund av hans försoningsdöd. De, som inte tror på Kristi försoningsdöd, kan inte be i hans namn.

Den mest kända liknelsen, vad bön i Jesu namn betyder, är att lyfta pengar från banken medelst en check. Bön är en öppen check, som vi fått av Jesus. "Fyll i beloppet, vilken summa som helst. Visa er check i mitt namn och er begäran blir uppfylld." Men minns, att vi nalkas en älskande Fader, som vi får tacka för allt, och som vi älskar av allt vårt hjärta och vilken vi får nalkas om och om igen. När vi utlöser vår "check" i den himmelska banken, vill vi i huvudsak hans ära och härlighet.

När jag går till den himmelska banken i Jesu namn med min check, som kan utlösas med Kristi outrannsakliga rikedomar, förutsätter Gud, att jag är en värdig mottagare. "Värdig" betyder inte här, att jag kan förtjäna någonting från den Helige Guden, utan att jag eftersträvar gåvor enbart till Guds ära, inte till min egen ära eller egen fördel. I annat fall kan jag bedja utan att få någonting. (Jak.4:3) Den stora himmelska bankiren utlöser inte våra checker, om vi har felaktiga motiv.

Vi själva, våra motiv och önskemål bör vara fullständigt under den Helige Andes kontroll, så att vår vilja är i full harmoni med Kristi vilja.

Vi kan inte bedja i Kristi namn, ifall vi inte bekänner detta namn inför människorna. Det är möjligt bara så länge, som vi förblir i honom och hans ord förblir i oss. När vi gör, vad han begär, gör han också, vad vi begär. Lyssna till Gud och Gud lyssnar på dig !

Om vi inte lever ett segerrikt liv, kan vi verkligen inte bedja i Kristi namn och vårt böneliv är oundvikligen svagt, oregelbundet och ofta fruktlöst.

För det första bör vi inte vänta, att Gud kommer att uppenbara åt oss sin vilja, om vi inte vill veta den, eller om vi inte ämnar följa den. Att veta Guds vilja och att följa den går hand i hand. Guds vilja finns uppenbarad i hans Ord. Det, som han lovar i sitt Ord, kan jag veta, att är enligt hans vilja

Vi kan inte vara effektiva bönemänniskor, om vi inte studerar Guds Ord, för att få veta hans vilja med vårt liv. Guds Helige Ande är bedjarens stora Hjälpare. Okunskap och hjälplöshet i bönen är välsignade saker, om de får oss att förlita oss på den Helige Ande. Minns, att Gud har lovat, att ge Helig Ande åt dem, som ber därom.

Till början

6. MÅSTE MAN KÄNNA NÖD I BÖNEN ?

Bönen är inte menad som börda, vilken vi måste bära, eller en plågsam plikt, som vi måste fylla, utan till en gränslös glädje och kraft.

Om du inte har tid att bedja eller inga möjligheter att bedja i det fördolda, berätta det åt honom - och du kommer att märka, du ber ju.

Jag tror, att Gud inte vill, att någon tillbringar så mycken tid i bön, att vi skadar vår hälsa genom att äta och sova för litet. Det är av underordnad betydelse, i vilken ställning vi ber. Gud hör våra böner oberoende om vi är knäböjda, vi står eller sitter, går eller arbetar. Många har dock vittnat, att Gud i vissa situationer har gett en speciell kraft åt dem, när de har minskat sin vilotid för att bedja mera. "Vi bör alltid bedja utan att förtröttas".

Det är dock säkert, att vi kunde arbeta bättre och få mera uträttat, om vi skulle använda mindre tid till arbete och mera tid till bön.

Ett mycket nyttigt, praktiskt råd för vardagslivets mångahanda situationer finner vi i Fil.4:6 - 7.

Det är uppenbart, att själafienden motsätter, att vi nalkas Gud i bön och gör allt för att hindra vår trosbön. Härvidlag försöker han, att vi fyller hela vår tankevärld med alla möjliga behov, som vi har omkring oss, att vi mindre skulle tänka på Gud, vår älskande Fader, som vi tillber. Han vill, att vi mera tänker på gåvan än på gåvans givare. Därför uppmanar vi varje bedjare, att först få en klar uppfattning om Guds härlighet, kraft och närvaro, förrän vi framför våra önskemål. Utan själafiendens angrepp skulle det inte finnas svårigheter i bönen, ty hans huvudmål är, att göra bönen omöjlig.

Det är ett ofrånkomligt faktum, att ofta har troendes bönenätter efterföljts av kraftfyllda dagar bland människor. Också Jesus tillbringade nätter i bön, ofta före viktiga uppgifter. Ju mera brådska, desto mera bön. Skulle det vara mindre viktigt för oss ?

I Bibeln berättas, att satan kan hindra våra böner på sätt eller annat och fördröjer bönesvaret. Därför undervisade Jesus om enträgen och uthållig bön.

Gud kan inte alltid omedelbart svara på våra böner. Ibland är vi inte värdiga att få bönesvar. Ibland säger han "nej" för att ge oss någonting mycket bättre.

I Jesu bön i Getsemane fanns mycken ångest. "Med starkt rop och tårar frambar han under sitt kötts dagar böner och åkallan..."

Hur är det med våra böner ? Vi är korsfästa med Kristus och har uppstått med honom. Borde vi inte känna födelseångest för förlorade själar ? Kan någon troende ha nöd för människors frälsning, om han inte samtidigt känner ångest i sin bön ?

Hur kallt är inte vårt hjärta ibland ! Hur litet är vi bekymrade för de ofrälsta ! I bönen måste vi ofta kämpa, inte för att Gud skulle vara ovillig att svara, utan för att vi har motstånd från "de ondskans andemakter, som råder här i mörkret" (Ef 6:12).

Bönen möter motstånd och hinder, vilka måste bedjas bort. Detta menas, när människor talar om, att bönen "gick igenom". Vi måste kämpa mot satans intriger. Kämpar vi ?

Ingen kan göra ovillkorliga böneregler, inte ens åt sig själva. Endast Guds Helige Ande kan leda oss från fall till fall.

Till början

7. SVARAR GUD ALLTID PÅ VÅRA BÖNER ?

Guds barn bör vänta svar på sina böner. Guds mening är, att det finns svar på varje bön och att ingen verklig bön blir utan inverkan i himmelen.

Om Gud skulle ge oss allt, vad vi ber om, skulle vi härska över världen och inte han ! Vi kan säkert alla erkänna, att vår förmåga inte räcker därtill. Dessutom är det ju omöjligt, att det skulle finnas flera än en världshärskare.

Guds svar på vår bön kan vara "ja" eller "nej". Men det kan också vara : "vänta". Han kanske planerar en mycket större välsignelse, än vi föreställer oss och sådant, som berör också andras liv. Guds nekande svar betyder inte nödvändigtvis, att det i bedjarens liv skulle finnas någon känd och uppenbar synd, även om där kan finnas okunnighetens synder. Ofta är orsaken till det nekande svaret vår okunnighet och vår själviskhet rörande vårt böneämne.

Ibland kan han fördröja svaret, därför att vi inte ännu är färdiga att ta emot det, som vi bett om. Guds dröjsmål betyder inte avslag för på våra böner.

Om människan blickar tillbaka och jämför sina ivriga, fromma böner med sin dåliga värdelösa vandel och brist på verklig andlighet, märker man, hur omöjligt det är för Gud att unna oss just de saker, han längtar att få ge. Sorgligt är, att vi får avslag på våra böner just på grund av vår egen oförmåga att ta emot bönesvar, och sedan klagar vi på, att Gud inte hör bön. Gud ger oss aldrig sådant, som vi inte kan eller vill använda till hans ära. Många bönesvar skulle ha fött andligt högmod och självtillräcklighet i oss.

Du kan vara säker på, att Gud inte i dag ger den gåva, som du behöver först i morgon.

Vi måste minnas, att fast vi är fyllda med Helig Ande, kan vi göra misstag beträffande vår omdömesförmåga och våra önskemål. Djävulen vaktar oss ständigt, för att fylla oss med sina egna tankar, så att han kan attackera Gud via vår medverkan. Vi kan när som helst bli olydiga eller tvivlande, eller vi kan vilseledas att tänka eller handla emot kärlekens Ande på sätt eller annat.

Till början

8. HURU SVARAR GUD PÅ VÅRA BÖNER ?

Det är omöjligt för människan att helt förstå Gud och hans handlande bland oss.

Vi bör påminna oss om, hur litet vi vet om många vanliga vardagliga saker. Men trots det låter vi inte lämna dem oanvända. Vi vet säkert inte mycket om bönen, men detta behöver inte hindra oss från att bedja.

Guds Helige Ande hämtar färska tankar till en bedjande människas sinne. Vi har ofta brådska, men bönen ger Gud möjlighet att tala till oss och meddela oss sin vilja.

Gud svarar ibland på våra böner genom att hämta nya tankar i deras sinne, som vi ber för. När vi ber för andra, öppnar det på sätt eller annat möjlighet för Gud att påverka dem, som vi ber för. Gud behöver våra böner, annars skulle han inte uppmana oss att bedja.

Vi måste ge Gud möjlighet att handla på sitt eget sätt. Guds avsikt är att förhärliga sitt namn genom att svara på våra böner.

Gud har lämnat många saker åt människan att själv utföra, på samma sätt är många saker beroende av människans bön. Kraftfulla människor är nästan utan undantag bönens människor. Gud ger Helig Ande i dess fullhet endast åt bönens människor. Bönesvaren kommer genom Andens förmedling.

Frågan är inte, hur Gud svarar på bön, utan - BER JAG..

Till början

9. BÖNENS HINDER.

Vi själva är bönens problem. Vi måste medge, att bönehindret ofta är synden i oss och inte Kristi ovillighet att lyssna.

1) Tvivel. Otro är kanske bönens största hinder. "Men han bedje i tro, utan att tvivla.

2) Jag själv - roten till all synd. Vi är själviska, och vi vill inte avstå från något, som det egna jaget kräver. Högmod är hinder för bön, ty bönen är en mycket förödmjukande sak. Det egna jaget försöker profilera sig genom att kritisera andra. Ju mera en människa börjar likna Jesus Kristus, desto mindre kritiserar hon andra människor. En kritisk ande förstör heligheten i livet lättare än någonting annat, ty den är en så "anständig" synd, som vi så ofta faller offer för.

3) Kärlekslöshet är ett allvarligt och stort hinder för bön. Förbön är helt enkelt kärlek, som får uttryck genom bön. Gud bearbetar inte mina böner på basen av den anda och röstläge, med vilken jag framför mina böner offentligt eller enskilt, utan enligt den anda, som jag visar i mitt dagliga liv. Om det finns brist på förlåtelse i vårt hjärta, är den tid vi använder för bön nästan bortkastad.

Vi är oerhört tröga att se, att vårt liv är ett hinder för våra böner. Vi är ofta ovilliga att handla i kärlek. Också vårt hemliv kan vara ett hinder (1 Petr. 3:1-10)

Vi uppmanar varje läsare, att be Gud utforska hans hjärta än en gång och visa, om där finns bitterhet gentemot någon.

Ett kärleksfullt liv är den grundläggande förutsättningen för trosbön.

4) Om vi vägrar att göra vår egen del, kan det hindra Guds svar på våra böner.

Vi kan inte vara helt uppriktiga i vår bön för en människas frälsning, om vi är helt ovilliga, att, när möjlighet erbjuds, tala med honom, skriva brev eller på annat sätt förmedla evangelii budskap åt honom.

5) Ett hinder kan vara att vi ber ensamma. Låt oss, så ofta det är möjligt, delta i församlingens bönemöten, så att dessa blir levande och kraftiga.

6) Lovprisning är lika viktigt som bön. VAR GLADA, BED, TACKA !

Till början

10. VEM KAN BEDJA ?

Vem som helst kan åkalla Gud - för att be om hjälp, nåd och förlåtelse.

Endast ett Guds barn kan bedja trosböner och vara förebedjare. Vi har tillträde till Gud endast genom Jesus Kristus. Bön är Guds barns förmån. Vi blir Guds barn genom att bli pånyttfödda ovanifrån.

Gud hör ofta också deras böner, vilka inte har "laglig" rätt att bedja. Evangelierna berättar om många, vilka kom till Jesus med böner, och han sände dem inte bort utan behövlig hjälp.

Bön är den största förmån, det mest allvarliga ansvar och största kraft, som Gud har lagt i våra händer. Bön är den ädlaste, den mest fantastiska, den mäktigaste uppgift, som någon i Guds skapelse kan utföra.

HERRE, LÄR OSS ATT BEDJA !


Källskrift : "RUKOILEVA KRISTITTY" (Okänd författare) På finska, Ristin Voitto 1983.
Fritt refererad till svenska av J. Lindell

Till början
Till hemsidan