3.6.-06 Varför är alkohol så populärt?
På min dagliga cykeltur passerade jag en mycket högljudd ungdomsskara, som hade en massa ölförpackningar.
Jag frågade mig, vart kommer ungdomarnas alkoholbruk att leda till? Som väl är, finns det också massor med ordentliga ungdomar, vilka sköter sig exemplariskt.

Nyligen berättades det i nyheterna on Borgå gamla domkyrkas brand, som slukar miljoner med euro vid reparationen. Branden hade anlagts av tre ungdomar, vilka var kraftigt berusade. Andra motiv känner jag inte tillsvidare till.

Men dagligen får vi via medierna höra om många slags olyckor, brott och tragiska händelser bakom vilka alkoholen har en stor andel. Förutom materiella och ekonomiska skador huru mycket annat lidande och interna tragedier förorsakar inte alkohol i familjer och människor emellan? Huru många skilsmässor och snedsprång är förorsakade av alkohol? Detta är kända saker för alla.

Uppstår frågan: Varför är alkoholen och alkoholförbrukning så populärt? Varför måste alkohol finnas nästan i varje avkrok i våra länder? Varför visar våra medier i filmer etc, alkoholförbrukning, som om den skulle höra till det dagliga livet?

Nuförtiden satsas mycket på säkerhet. Varför beaktas inte detta samhällets gissel mera? Varför tillåts dessa felaktiga attityder? Vilka är äldre människors och föräldrarnas attityder? Man framför, att alkoholen frigör nordbors stela uppträdande. Man t.o.m. rekommenderar måttlig förbrukning!
Men ingen börjar med avsikt att bli alkoholist eller missbrukare. Många omständigheter leder så småningom dit. Det är onödigt, att börja uppräkna dem här.

Är månne en orsak, att man har tappat livets mening i detta stressande samhälle med de snabba förändringarna. Varför finns jag mitt i allt detta elände?

Här kan den kristna tron ge en verklig hjälp. Varför inte söka ett liv i enlighet med Skaparens vilja? Då kan man leva på en stabil grund. Läs mera om detta på annat håll på mina sidor.

30.5.-06 Välkommen på denna spalt
Jag hoppas, att via denna spalt kan uppstå mera växelverkan mellan läsarna och internet-sajtens skapare. Visserligen har jag fått feed-back, men samarbetet kunde säkert vara bättre. Jag har undvikit, att grunda egen diskussionsspalt. Erfarenheterna från annat håll har  visat, att de lätt utvecklas till en plats med enbart käbbel och ytliga kommentarer, vilka inte leder någonstans, men tar mycket tid. Enligt min natur är jag inte intresserad av dylika jargonger.

Utan klar Guds ledning vill jag inte avvika från de principer, vilka nu gäller för min sida. Jag vill förmedla det centrala i kristen tro åt de många människor, vilka förhåller sig frågande eller skeptiska mot kristen tro. Inte heller troende går fri från det informationsflöde, som kommer emot i dagens samhälle. Den kristna tron kan inte enbart basera sig på känslomässiga upplevelser. Den behöver också kunna motiveras på olika sätt. På dessa diskussionsspalter har jag stött på många av dessa frågor, vilka jag försökt besvara på mina sidor.

Människor har rätt att ställa frågor och de borde ifall möjligt få sakliga svar. Men människors bakgrund är så orhört skiftande. Därför tenderar svaren att svälla, fast jag försöker svara kort och rakt på sak. Ibland är det verkligen svårt att kunna följa människors tankegångar.

En av mina principer är, att jag försöker undvika de tolknings- och tvistefrågor, som finns kristna emellan. Dessa är oftast av sekundär betydelse, när det gäller vårt förhållande till Gud. En del material från olika områden av den kristna tron har jag dock. Mera undervisning finns till förfogande på annat håll.

Vid behov får du gärna sända kommentarer och frågor beträffande den kristna tron. Dessa kan vara av två slag:
- En del kan eventuellt behandlas på denna "Aktuellt"-spalt.
- Sedan finns mera personliga saker, vilka förutsätter ömsesidig växelverkan utanför dylik spalt. Via email kan dessa diskussioner vara svåra, när man inte känner den andres bakgrund, traditioner och mångahanda erfarenheter. Men jag har också goda erfarenheter, vilka uppmuntrar.

Men jag börjar inte utan vidare svara på ofta upprepade kuggfrågor och grundlösa påståenden. Jag kommer att överväga mina åtgärder.

Som jag skrev, framtiden får utvisa i vilken riktning dessa strävande kommer att gå.
Jag önskar alla givande läsestunder på dessa sidor!

29.5.-06 Den kristna trons paradoxer. Varför är det svårt att tro?
I söndagens predikningar behandlades Jesu överprästeliga bön i Joh. 17: " att de skall vara fullkomligt förenade till ett" . Ämnet började kretsa i mitt sinne. Höll på att växa för mycket för denna spalt.

Varför finns så mycken oenighet, stridigheter och olika åsikter om många saker? Hur passar detta ihop med Jesu bön? Ganska dåligt! Paulus skriver (Rom.15:3): " må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja".  Observera, inte enligt människoåsikter!

Alla människor är olika till natur, traditioner och erfarenheter. Detta kan vi inte förneka eller försöka ändra. Då hamnar vi lätt i ett "slaveri", från vilket Jesus vill befria oss. På detta finns många varnande exempel.

Men vi borde vara eniga enligt Jesu vilja. Här kommer i första hand Jesu kärleksbud, vilka vi borde tillämpa just i dessa våra olikheter. Där har vi ofta misslyckats. Detta är dock inte frälsningsgrunden, det är tillämpning av vår kristna tro i vardagslivet. Ändå en oerhört viktig sak!

Vidare har Jesus sagt: "Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig".
Jesus vill sålunda ge ett "liv i överflöd". Detta behöver inte betyda materiellt överflöd utan verklig mening i livet. Han uppenbarar för oss Guds vilja, som vill att "alla skall bli frälsta". Jesus själv är vägen till gemenskap med Gud. Vidare säger han i Matt 11:28: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. …Då skall ni finna ro för era själar."
I Joh. 14: 27 "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa." Detta är den frid, "som övergår allt förstånd". Detta kunde vi fortsätta långt. Det märkliga är, att detta kan ske mitt i vardagens olika påfrestningar och situationer.

Varför händer inte detta alltid?
Gud har genom Jesaja 57:15 gett ett märkligt uttalande: " Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan."
M.a.o. för den ena människan kan Gud vara en ouppnåelig, opersonlig (sago)gestalt, som är helt utanför den människans medvetande. För en annan människa är Gud samtidigt personligt närvarande och är en verklighet i vardagens situationer. Hur kan denna olikhet förklaras? Versen gav svaret: ÖDMJUKHET!

Jesus talade ofta om Guds rike. För många är detta ett svårt begrepp. Jesu nämner bl.a. i Luk. 17:21: Ty se, Guds rike är invärtes i eder." (1917-översättn.) Det kommer inte på synligt sätt! Många söker Guds rike i kyrkor, församlingar, organisationer och bland kristna. De blir besvikna, när de inte finner önskad frukt. Men Guds rike är invärtes i dig och mig (?).Detta händer, när vi ödmjukar oss inför evangelium och godkänner, att Jesus Kristus har gjort allt, som behövs för vår frälsning och gemenskap med Gud. Vidare säger han i Matt 18: " Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket. 4 Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket."

Kristenhetens kanske största misslyckande torde bero på, att kristna har försökt fullborda Guds rikes verk med egen vishet och med egna ansträngningar enligt mänskliga principer. Entusiasm har säkert funnits, men har det funnits skicklighet enligt Guds vilja?

Kristen tro är inte försanthållande av vissa dogmer. Den levande tron är en personlig gemenskap med Gud. Denna erbjuds oss som gåva av nåd utan egna förtjänster. Bibeln talar om evigt liv. Människa kan inte åstadkomma dylikt liv. Därför talar Jesus i Joh. 3  om nödvändigheten, att bli född på nytt från ovan. Detta var en paradox och obegriplighet redan för Nikodemus.

Men hur kan man ödmjuka sig, om man inte erkänner sin synd inför Gud. Det viktigaste budet är, att vi skall älska Gud över allt. Att bryta mot detta bud är sålunda att vara "den största syndaren" (Detta betyder inte, att vi är brottslingar inför samhällets lagar.) Men vi har inte varit lydiga inför Gud.

Men att erkänna detta är en stor stötesten för många. Många försöker därför kringgå denna sak  med olika svepskäl, dock utan att lyckas.
Den kristna tron är en djup tillförsikt, som inte grundar sig på människors prestationer. Man kan inte "pressa" fram frälsande tro. Det är den tro, "som Jesus verkar", när vi ödmjukar oss. Detta tycks för många vara obegripligt. Enligt Paulus är det för en del "dårskap".
Men evangelium FUNGERAR, därför att där finns GUDS  KRAFT! Där är den kristna trons hemlighet, som förblir obegriplig för dem, som bedömer dessa saker enbart enligt mänskligt förnuft.

Någon har framkastat, att i denna "demokratiska tid" Gud borde vara en jämbördig partner, som också fungerar enligt våra kriterier. Men detta är och kommer att vara en omöjlighet. Skaparen är och kommer att vara på en högre nivå än den skapade människan. Igen behövs ödmjukhet!
Fundera vidare på dessa paradoxer, vilka här kort har snabbt antytts.

23.5.-06 Da Vinci-koden
Dan Browns sensationella bok "Da Vinci-koden"  har erövrat hela världen. Jag har på senaste tid läst och hört en del om denna bok, som jag visserligen inte själv har läst.
Som roman är boken synnerligen skickligt sammanställd och säkert fångar läsarens intresse. Vem som helst kan i princip fritt skriva dylikt.

Det oroväckande är, att i en dylik fiktionsroman  enligt författaren inflätas "fakta", vilka dock visar sig fullständigt utan grund. En vanlig läsare har knappast alltid möjlighet att avgöra, var gränsen mellan verklighet och fantasi går. Därför kan dylika påståenden av författaren ha ödesdigra effekter.

Ett par exempel:
a) Brown påstår, att först vid kyrkomötet i Nicea år 325 beslöts vilka av de 80(?) evangelierna skulle ingå i Nya testamentet. De fyra evangelierna antogs med "knapp majoritet".
Detta fanns inte ens på agendan. Man diskuterade och accepterade den Nicenska trosbekännelsen, där man närmare definierade, hur Jesu gudom bör uppfattas. Av mötets 316 delegater underskrev 314 personer trosbekännelsen. Själva frågan om Jesu gudom var helt klar ända från de första församlingarnas grundande.

Nya testamentets kanon utformades så småningom under den första kristna tiden. Den baserade sig enbart på apostlarnas och av dem godkända personers skrifter. Senare speciell under 100-200-talet började uppstå skrifter ofta under någon apostels eller andra kända personers namn. Dessa innehöll ofta gnostiska tankar eller andra irrläror, vilka var främmande för den kristna tron. Kyrkofäderna kände till dessa skrifter, men de accepterades inte inom den kristna kyrkan. Dessas antal torde ha varit ca. 15. Tyvärr har många människor helt felaktiga föreställningar om de verkliga förhållandena.

b) Den andra allvarliga saken är, att enligt Brown Jesus var gift med Maria Magdalena och de hade gemensamt barn. Som "bevis" plockar han ut orden "kumpan" och "kyss" ur ett mycket fragmentariskt avsnitt från "Filippos evangelium". På ett ohållbart och fullständigt fantasifullt sätt utvecklar han sedan sina teorier.

Man kan fråga sig, hur kan Brown behandla som fakta sådant som:
- Nya testamentet inte berättar eller ens antyder. Där finns avsnitt, där dylikt omnämnande skulle ha varit helt naturligt.
- Varför omnämns inte denna sak i antikens skrifter? Inte ens kristendomens motståndare eller irrlärorna har ens antytt dylikt. Kyrkofäderna har därför inte ens tagit upp dylikt alternativ.
- Saken är ju i själva verket helt absurd, om man tänker på innehållet i Jesu väsen, hans undervisning och uppgift i världen. läs om hans sexualundervisning. Hela saken bara reflekterar människors förvridna tankevärld.

Sanningen bakom dylika påståenden är, att människorna vill höra och läsa rafflande saker. Därför utgör de en kraftig metod att göra reklam för boken.

Djupare sett är det människors försök, att inte behöva konfronteras med sanningen. Därför väljer man lögnen. Men vi vet på basen av Jesu ord, vem "Lögnens fader" är.

21.5.-06 Tankar från Eurovisionstävlingen
Finland vann detta år denna tävling efter många år av misslyckade försök. Såtillvida var det en stor framgång. Men sättet med vilket detta skedde ger i varje fall orsak att tänka över vissa saker. Seger vanns genom "monster"-teknik. Har vi nu förflyttat oss till en "monster-tid". Jag är förvånad, att nästan hela Europa beundrar dylika monster. Det förefaller, som om människors tankenivå och verklighetskänsla har sjunkit till en ganska betänklig nivå.

Varför har européerna börjat beundra och dyrka dylika monster? Nå, jag är säker på att alla inte är med på noterna. Men "pärmbilden" är nog ganska alarmerande, fast den är missvisande. Men trots detta är trenden nog ganska oroväckande. Man skulle inte tro, att i det "kristna" Europa skulle finnas sådan här "avgudadyrkan".

Vi är ju skapade till "Guds avbild". Detta betyder, att vi genom vårt liv och våra beteenden borde reflektera åtminstone någonting av Guds kärlek, helighet och rättvisa. Tyvärr är denna bild hos många blivit ganska diffus och kanske missvisande. Men dessa egenskaper skulle behövas i dagens lidande och kaotiska värld kanske mera än någonsin tidigare. Vem vill bidra till att dessa egenskaper mera skulle få framträda?

"Lord" reflekterade nog en helt annan atmosfär. Jag tyckte, att han mera var en förebild för Antikrist och den atmosfär, som denne representerar. Bibeln framhåller tydligt, att denna tidens ondska kommer att kulminera i Antikristus' framträdande, vilket medför "vredens tid" i denna värld.

Ett annat drag kom fram: Framgången beror åtminstone delvis på, att människorna av i dag söker rafflande saker. Man vill sätta njutningslystnad och uppnående av sensationsupplevelser i förgrunden. Detta kan ha som följd, att man inte funderar på livets djupare perspektiv och vad är verkligen livets mening. Därför kan dessa underhållningsprogram lätt leda till, att man tar livet mycket ytligt. Livet blir bara en påtvingad levnadsrutt, där det verkliga livet blir en utopi, som man inte ens försöker finna. Men om man inte lever livet, så går det förlorat och man kommer aldrig att förstå, vad Jesus menade med ett "liv i överflöd". Han menade inte materiella rikedomar utan livets mening på ett djupare plan.

Nu är det tid att vakna och fråga oss, i vilken tid vi lever. Bibelns profetior om "ändens tider" börjar gå i fullbordan med fruktansvärd hastighet och med en hisnande realitet. Det är synd, att så många "sover" utan att se och kunna förstå dessa tecken, som händer i dagens läge på många håll i världen.
En uppmaning till alla kristna: Vaka och bed!